På torsdag återgår jag i aktiv tjänst, behöver få struktur på det här som kallas för liv, det har varit nyttigt att vara hemma denna dryga månaden och reflektera över vad som har fått mig i obalans.

Men någon gång måste man (jag) sluta gömma mig från verkligheten och ta tag i allt handgripligen, det  kommer säkerligen bli jobbigt ibland men blir saker enklare bara för man undviker dom ??

Med risk förr att låta som en slogan från ett riksdagsval på 80-talet så behöver alla ett arbete, en orrsak till att gå upp på morgonen och ha ett egenvärde. Även om det arbetet jag gör inte alltid direkt känns uppskattat.

För med handen på hjärtat det är bara när olyckan drabbar just dig och du får någorlunda snabb hjälp som du skänker väktaren eller de andra som kommer först till platsen en tanke..